Fader Matta al Miskîn
ur Enhet ger livSchismerna [mellan kyrkorna] har lett till splittring på det andliga, personliga, etniska, materiella, ja till och med på det politiska planet. Men Kristus är inte sådan och vi har inte lärt känna honom på det sättet.
Vårt sätt att bemöta Kristus strider mot Kristi sanning. Detta är splittringens giftiga rot som fortsätter att ge näring åt konflikter och schismer, hur många gånger vi än enas om en vacker och sann formulering av tron [. . .]
Men kyrkornas situation har blivit mycket svårare nu än den var för lärjungarna innan den helige Ande utgjutits. Lärjungarna funderade bara över frågan: ”vem är den störste i himmelriket?” Kyrkorna idag är förvissade om att de har nått svaret på den frågan. Varje kyrka ser sig som odiskutabelt störst i Guds rike! Ty den äger den sannaste och mest precisa tron! När det gäller den självförnekelse som hör tron till och omvändelse till barnets beteende och sinnelag (Matt 18:3) i kraft av en rättfram tro på Kristus, är detta sådant vi i så hög grad skäms för och fruktar att vi faktiskt måste medge att de inte står att finna i dagens kyrkor, och att det inte finns någon företrädare för någon kyrka som lever så.
Därför saknas den kyrka som förmår leva som Kristus gjorde – som kan förneka sig själv, bära sitt kors och dö för splittringens synd – och därmed vinna andras liv. Det värsta i vår tids splittrade kyrkor är att Kristus själv, den korsfäste, saknas. Ty det som verkligen saknas i dialogen mellan de från varandra skilda kyrkorna är frågan: Vilken kyrka kan bära det förgångnas synder för att så från sig själv och andra lyfta av denna synd, det vill säga söndringen och splittringen och därmed nå fram till enhet, försoning och kärlekens seger?
Kyrkans enhet är pingstens mirakelNya testamentet beskriver vad som sker på pingstdagen: "Alla fylldes av helig Ande och började tala nya tungomål, med de ord som Anden ingav dem." Pingstvänner har av hävd förknippats med tungotal. Men denna andliga gåva är numera vida spridd även bland katoliker och andra kristna genom den karismatiska förnyelse som sköljt över världens kyrkor under de senaste femtio åren.
Tungotal och hänryckning. Mellan de två har ofta satts likhetstecken, och Anden är förvisso det nyktra ruset. Men det intressanta är att den pingstdagens tungotal inte gjorde dessa kristna obegripliga. Alla uppfattade, på sitt eget modermål, vad som sades.
Händelsen är ett tecken. En autentisk andlighet föder enhet. Det som händer i Jerusalem på pingstdagen har en historisk pendang i Mosebokens berättelse om Babels torn. Vad var drivkraften bakom mänsklighetens första tornbygge? Man sa: "Låt oss göra oss ett namn."
Den narcissistiska kulturens credo. Mediakultens mantra. Den dekadenta religionens tungotal. "Låt oss göra oss ett namn!"
Gud stiger ner, i sin barmhärtighet, och förbistrar språken, för att om möjligt rädda oss från vårt övermod: tron att vår grupp, vår kyrka, vårt parti, har äganderätt till sanningen.
All söndring sätter sig i vårt språk. Vi förstår inte varandra, vill inte förstå varandra. Oförsonlighet och språkförbistring är två sidor av samma mynt. Det första tecknet på det helande som skett i Kristus visar sig i talet. När Anden utgjuts börjar människor förstå varandra på ett nytt sätt. De som misstänkliggjort varandra för nu dialog med en ny ton i rösten, i en anda av respekt och lyhördhet.
Pingsten representerar i kristen tro en erfarenhet som får murar att rasa. Reviren rivs i Jerusalem när människor från olika kulturer förenas i samma längtan.
Den moderna pingströrelsen, född på bakgatan Azusa Street i Los Angeles, utmärkte sig inte främst genom sin andliga hänförelse. Det var en andlig väckelse som bröt ner barriärerna mellan raser och klasser. I ett djupt segregerat samhälle tändes hoppet om en gemenskap som inte bygger på likhet. Den färgade predikanten William Seymour, som var väckelsens förgrundsgestalt, skrev i sin tidning: "Pingsten får oss att älska Jesus mer och våra syskon mer. Den gör oss alla till en enda familj."
När påven Johannes XXIII 1961 öppnade Andra Vatikankonciliet, gjorde han det med bönen: "Sänd oss en ny Pingst." Hans efterträdare, Johannes Paulus II, skrev i sin första rundskrivelse: "Kyrkan i dag tycks med än större glöd och med helig iver upprepa: Kom helige Ande!" Denna bön om Anden är svaret på vår tids allt djupare söndring och konflikter mellan människor och grupper i vårt samhälle. Den kan visa sig avgörande för kyrkans överlevnad i Europa.
Frågan om gränser är ömtålig. Hur stort mellanrum behöver en kyrka till sin samtids maktutövare för att inte bli medlöpare? När blir den kristna församlingen, i sin iver att hålla sig ren, en religiös enklav där ingen vill bli nedsmutsad?
Även här speglar pingstdagen evangeliets radikalitet. Allt skapat omfattades av det som hänt. Evangeliet är den sanna universalismen. Förebådad av Jesus själv som oroade de religiöst korrekta genom sitt sätt att överskrida gränser. Han umgicks med prostituerade, inbjöd förrädare i sin inre krets, delade måltid med de föraktade. Allt var ett tecken: Gud tänjer sig till det yttersta, låter sig inte hejdas av våra etiketter: innanför eller utanför, radikal eller liberal, katolik eller pingstvän.
Tider av andlig förnyelse har alltid varit perioder i kyrkans historia när människor som tidigare uteslutit varandra börjat omfamna varandra.
På pingstdagen framträder i världen en kyrka som är profetisk, inte moralisk. Orden går nu i uppfyllelse: "Era söner och döttrar skall profetera." När pingsten går förlorad riskerar kristen tro att reduceras till en fråga om rätt och fel. Vi får en kyrka som gör samhällets moraliska upprustning till huvuduppgift. Pingstdagen frigör det specifikt kristna. Det består inte i en ny etik, utan i en ny mystik, i en personlig erfarenhet av det mysterium Jesus talade om när han sa: "Den som tror på mig, ur hans inre skall flyta strömmar av levande vatten."Ett andligt liv som inte får radikala följder - etiskt, politiskt, socialt - måste kraftigt ifrågasättas. Men de följderna är inte resultatet av att människan skapat sig ett nytt etiskt utkast. De har sin upprinnelse i en djupt personlig erfarenhet av pingstens Ande.
När den helige Andes ljus strömmar in i en människa börjar hon se på världen med nya ögon, så som Gud ser den, med oändlig ömhet. En kyrka efter pingstdagen är djupt rotad i kärleken till Gud. Hon är inte likgiltig för rätt och sanning, men finner en annan väg än att vara ensidigt engagerad för eller emot en viss sak.
Hon konfronterar det onda, utan att stuka dem som drabbats av ondskan. Hennes liv är en avglans av den kärlek som tror allt, hoppas allt, uthärdar allt. Hon är således inte moralisk, hennes budskap till världen är inte ett motbudskap. Likväl får hennes liv, genom vad hon är och gör, moraliska konsekvenser. De följderna står att avläsa i läkningen av de djupa sår i samhällskroppen som utsöndrat förakt och fördömelse.
För kyrkan kan inte finnas något viktigare än att, rotad i sin tro och orädd i sin öppenhet ”i glädje dricka av Andens nyktra rus”, för att citera kyrkofadern Ambrosius. En enhet som gäckar tidens politiska och religiösa konstellationer vore ett mirakel värdigt den helige Ande.
Anders Arborelius, Sten-Gunnar Hedin
LÄSVÄRT OCH TÄNKVÄRT!

Daniels profetior 2:31-33 talar om bildstodens bröst och armar och de symboliserar ett världsligt rike.
Bildstodens bröst och armar är ett världsomfattande system, som är verksamt i dag! Detta rike skulle ha en väldig makt över människorna här på jorden.
Bildstodens Bröst och Armar symboliserar pengar och världsliga skatter, värdepapper, aktier, samt rikedomar av alla slag. I dag köper man och säljer aktier som aldrig förr. Hela penningmarknaden ropar dagligen ut sitt världsomfattande budskap om pengar och ytterligare om mer pengar. För många människor tycks inte finnas någon gräns för penningbegäret. Se på fond & aktiemarknaden den växer dag för dag. Många fylls med ångest och fruktan för hur det skall gå nästa dag med de jordiska ägodelarna.
Bankerna har idag ett världsomfattande system= Den internationella världsbanken. Övriga världsomfattande penningsystem är t. ex de internationella valutafonderna, den internationella betalningsbanken samt de internationella kooperativa allianserna vilka alla är världsomfattande system.
Pengar och kapital har i alla tider haft en oerhörd makt över människorna i denna värld. Jag läser i en kvällstidning från 1980. President J. Carter proklamerade genom sitt TV-tal till nationen ett ekonomiskt krig av USA mot Sovjet. Försäljning av avancerad teknologi stoppas. Spannmålsleveranser inskränks, o.s.v. Presidenten öppnar en svår ekonomisk kris mellan supermakterna. Penningsystemet har ofta varit grunden och orsak till många förödande krig länder i mellan.
Pengar och kapital har ofta skapat klasskilnader och oerhörda orättvisor. Kapitalet har genom alla tider orsakat nöd, svält samt lidande för många. Dagligen kan vi höra i radio, och se i Tv, om den omfattande ekonomiska brottsligheten, som breder ut sig över hela världen. Myndigheterna som har till uppgift, att med lagar utreda brottsligheten, har enligt tidningar och massmedia, nu i våra dagar själva blivit brottslingar.
Många rika har gjort sig rikare på de fattigas bekostnad t. ex genom att låna ut pengar till höga ockerräntor. Vidare så förekommer det inom penningsystemet mutor och korruption av alla slag. Många giriga människor kan utan tvekan mörda sin medmänniska för att roffa åt sig ytterligare rikedomar. På en löpsedel läste jag för några år sedan: "Myndigheterna hinner inte med att utreda alla skattebrott. Företaget slapp betala skatt trots att de undanhållit flera millioner." Guds ord upplyser tydligt om, att penningbegäret är ifrån djävulen och, att: "Penningbegäret är roten till allt ont." 1:a Tim. 6:10.
Kapitalet har i många fall visat sig vara, grymt och hänsynslöst. Penningsystemet är levande, det kräver och fodrar, utan nåd och förbarmande. Penningbegärets ande använder människan som ett verktyg, en ande, som fängslar och binder henne med djävulens makt. Pengarna och kapitalet kallas i dag för marknaden. Ordet "marknaden" har i dag blivit synonymt med "djävulen". En djävulsande som styr och bestämmer över ockerräntor och skyhöga priser på dagligvaror så att många inte har råd att leva för dagen.
Marknaden och kapitalet bryr sig inte om, att den större delen av mänskligheten svälter och lider. Marknaden bryr sig inte om arbetslösheten. I sin girighet flyttar den sina industrier och fabriker hit och dit över hela världen till platser där arbetslönerna är låga och där kapitalisten kan ta ut det sista öret på de fattiga arbetarnas bekostnad.
Marknaden och kapitalet är ett hänsynslöst system, som i dag är orsak till, att älvar och vattendrag förstörs och att stora landområden fördärvas. Regnskogar skövlas och förstörs dagligen på grund av kapitalisternas omättliga penningbegär. Pengarna och marknaden tar ingen hänsyn till de fattiga i världen. Pengarna är bevisligen i många fall orsak till svåra förödande miljöförstörelser där människor, växter, fåglar och djur av alla slag blivit drabbade, ibland in till döden.
Profeten Hosea upplevde samma problem på sin tid och skriver: "Hören HERRENS ord, I Israels barn. Ty HERREN har sak med landets inebyggare, eftersom ingen sanning och ingen kärlek och ingen kunskap finnes i landet...Därför ligger landet sörjande, och allt som lever där försmäktar, både djuren på marken och fåglarna under himmelen; själva fiskarna i havet förgås." Hos. 4:1-3.
Jesus Kristus varnade för dessa världsliga rikedomar och tog fram liknelsen om: "Den rike mannen och Lasarus." Luk. 16:20.
Vid ett annat tillfälle tog Jesus fram en liknelse, som berörde världens rikedomar och sade till sina lärljungar: "Sannerligen säger jag eder: För den som är rik är det svårt att komma in i himmelriket. Ja, jag säger eder: Det är lättare för en kamel att komma in genom ett nålsöga än för den som är rik att komma in i Guds rike." Matt. 19:23-24.
Aposteln Jakob skriver i sitt brev och uttalar en dom över de orättfärdigas rikedomar: "Hören nu, I rike: Gråten och jämren eder över det elände, som skall komma över eder. Eder rikedom multnar bort, och edra kläder frätas sönder av mal; edert guld och silver förrostar, och rosten därpå skall vara eder till ett vittnesbörd och skall såsom en eld förtära edert kött I haven samlat eder skatter i de yttersta dagarna. Se, den lön I haven förhållit arbetarna, som hava avbärgat edra åkrar, den ropar över eder, och skördemännens rop hava kommit fram till Herren Sebaots öron. I haven levat i kräslighet på jorden och gjort eder goda dagar: I haven gött eder av hjärtans lust..." Jak.5:1-5.
Paulus skriver: "Det må du veta, att i de yttersta dagarna svåra tider skola komma. Ty människorna skola då vara själviska, penningkära...kärlekslösa...omåttliga, tygellösa, fientliga mot det goda." 2:a Tim 3: 1-3.
Många kyrkor är fattiga idag. Men det finns en del kyrkor, som äger enorma rikedomar. En ledare vid Kyrkornas Världsråd sa i mitten av 1980-talet, att: "kyrkan kan vid vilken tidpunkt som helst överta världens hela handelssystem och betala kontant."
Det finns pengar, men de är låsta i girighetens ande, allt medan miljontal människor svälter i de fattiga länderna. Må vi alla hjälpas åt, att bedja till himmelens Gud, att han öppnar ögonen på de rika i denna värld så att de kan göra sig rika på goda gärningar genom att ge av sitt överflöd av de jordiska rikedomarna till de nödlidande och svältande människorna.
Bildstodens bröst och armar är i sanning ett system, som visar hur pengar och kapitalisterna, samt giriga människorna styrt världen i alla tider och hur detta system även styr världen i dag. Det är inte mina ord utan jag har endast beskrivit bildstodens bröst och armar och dess symboliska system såsom Guds Ande uppenbarat det för mig i det andliga ljuset.
Guds Ande talade genom Daniel och sade, att: "Ingen ogudaktig skall förstå detta; men de förståndiga skola förstå det." Dan. 12:10
Gud välsigne Dig, Du som läser detta. Du som är kallad, att vara en av de utvalada i Jesus Kristus, att Du måtte förstå detta budskap medan tid är. Upp. 22: 10-14.
B. Espegren
![]()
Ett av de största bekymmer som med all säkerhet råder i världen och för den nästkommande generationen är och kommer att vara energifrågorna.
Det pågår många konflikter runt om vår jord, inte minst andliga såsom blodiga; och fördelningen av just jordens resurser är i grund och botten dess orsak. De flesta i vår upplysta värld är väl medvetna om den orättvisa vad betträffar denna så kallade fördelning. Och hur våld används för att roffa åt sig både andlig och jordisk mark.
Detta är ingen nyhet, och det har pågått sen begynnelsen, dock, beklagar man sig oändligt, och är direkt och indirekt involverad i ett förblindat spel, där lagarna eller rättare sagt reglerna är för oss kända i efterhand.
Det vi är också medvetna om är att besluten ofta fattas av insatta män och kvinnor med både intressen och maktmedel. Att anamma dessa så kallade regler är en personlig samvetsfråga av vikt. En slags utanförskap är vidöppen om man nu inte råkar godtag den allmänna konsensusen. Politiker används för att sprida olika program, och väljarna i demokratiska länder röstar fram de olika förslagen i den allmänna politiska agendan. Medier är engagerade i detta och andra aktörer bevakar sina intressen genom informationens gång. Börser runt om i världen analyser och agerar också och har en annan makt i sammanhanget.
Övertygelsen av det pågående är inte så självklar, och i synnerhet när man okritisk köper vad som bjuds, eller rättare erbjuds. Vad är bäst för mig? Denna tillsynes kanske egoistiska fråga är oundviklig och försvarbar. Vad är bäst för andra- hamnar i regel i efterhand…
Oljan har spelat en stor roll i mänsklighetens historia; den har än idag, en både läkande och andlig funktion för somliga. Som drivmedel, ett av det mest användbara.
Blodet i sin tur, ses som något som är förknippat med döden, och i vissa sammanhang med Frälsning.
Förböner i Charta Oecumenicas anda
Förbön vid SKR:s årsmöte 2005
Ladda ner (pdf)
Budskap från EEA3 I Sibiu
Budskapet från Tredje europeiska ekumeniska mötet (EEA3) i Sibiu, Rumänien, 4-9 september 2007.
Budskap från Sibiu (pdf)
Ungdomarnas uttalande (pdf)
http://www.skr.org/