Fäderna och Mödrarna talar
`Det finns en röst som ända till sista andetag ropar och säger: Omvänd dig idag.´
(Ökenfädernas tänkespråk)
Den helige Efraim Syriern säger:
– Vart du vänder blicken, så finner du Guds tecken; Vart du än läser, så finns i det Hans ord.
Se efter nu, och se hur Skriften och naturen är läkande tillsammans.
Lov och pris ske Gud uti naturen, och ära vare Skriftens Gud.
En av den tidens vise män kom till den helige Antonios i öknen och sade: `Fader, hur kan du leva här ute, i avsaknad av all den tröst som böcker ger?
Antonios svarade: `Min bok käre filosof, är allt skapat, och närhelst jag önskar kan jag där läsa om Guds verk.´
(Evagrios av Pontus)
En munk fick en gång frågan: Vad gör ni egentligen där i klostret?
Han svarade: Vi faller och reser oss upp, faller och reser oss upp, faller och reser upp igen.
(Tito Colliander)
Bönen sätter allting på prov. Om bönen är rätt, är allting rätt.
(Biskop Teofan Eremiten)
Eremiten i öknen kanske går till nattvarden mindre ofta än den kristne i en storstad, men det betyder inte att sakramenten är av mindre betydelse för eremiten.
Utan bara att rytmen i hans nattvardsliv är en annan. Visst kan Gud frälsa också dem som aldrig blivit döpta. Men Gud är inte bunden vid sakrament, vilket däremot Vi är.
Lärdom frälser ingen, men det gör däremot lydnad och ödmjukhet.
( f. Alexander Schmemann)
Att bevara sin ande i helvetet och inte misströsta, vilket Fäderna har undervisat oss,
gäller än idag.
Också tänkvärt! Charles Williams visar i sin roman Ner i helvetet på ett dramatiskt sätt att egenkärlek är helvetet. I sin ytterlighet innebär egenkärlek slutet
på all glädje och all mening. Helvetet är inte andra människor,
”helvete är jag själv”, avskuren och isolerad från andra i självcentrering ...