Franciskusbönen
Herre,
gör mig till ett redskap för din fred.
Hjälp mig att bringa kärlek, där hatet gror,
tro där tvivlet råder,
hopp där förtvivlan härskar.
Hjälp mig att skänka förlåtelse
där oförrätt begåtts,
att skapa endräkt där oenighet söndrar,
att sprida ljus, där mörkret ruvar,
att bringa glädje, där sorgen bor.
Mästare, hjälp mig att söka
inte så mycket att bli tröstad som att trösta,
inte så mycket att bli förstådd som att förstå,
inte så mycket att bli älskad som att älska.
Ty det är genom att ge som vi får ta emot,
genom att förlåta som vi får förlåtelse,
genom att mista vårt liv som vi vinner det.
Det är genom döden som vi uppstår
till det eviga livet.
Okänd
Gud, Fader, Son och helig Ande,
Fördjupa vår tro, stärk vårt hopp
och bevara oss i kärleken, så att din vilja sker,
enheten blir återställd, skapelsen helas,
och alla män och kvinnor kan leva i värdighet och frihet.
Genom Jesus Kristus vår Herre.
Amen.
I FADERNS OCH SONENS OCH DEN HELIGE ANDES NAMN. AMEN
(Uppenb.12,1-2)
Herre, var gång vi läser i Uppenbarelseboken om kvinnans tecken,
träder strax bilden av Din Kyrka
för vår syn en bild som liknar den, vilken visas i denna bok.
Din Kyrka, Herre, är i sanning det stora tecknet på Din närvaro i världen.
Men Du har ju velat
att detta tecken icke må skilja sig från "Människosonens tecken",
den Korsfäste Kristi tecken. Fördenskull liknar idag
liksom alltid Din Kyrka Uppenbarelsebokens kvinna,
som "ropar i barnsnöd och födslovånda".
Din Kyrka är, o Herre, i trångmål för sina svårigheters och problems skull.
Hon ropar för sin fattigdoms och svaghets skull.
Hon gråter för de nuvarande förföljelsernas skull.
Hennes barn gråter likt "får utan herde"... Din Kyrka är, o Herre,
en Kyrka av gråt och split.
Hon "vandrar under gråt", men hon "sår ock sina frön" i den nuvarande världen.
Denna kyrka frambär vi åt Dig, o Herre, såsom hon är, fattig, svag, förföljd, kämpande.
Vi frambär åt Dig hennes litenhet, på det att Du måtte förläna henne storhet,
hennes fattigdom,
på det att Du måtte göra henne rik, hennes svaghet, på det att Du måtte styrka henne,
de förföljelser hon lider, på det att Du måtte befria henne, hennes kamp, på det att
Du måtte välsigna den. Vi frambär o Herre, även hennes synder, på det att Du måtte
helga henne, ja - "på det att Du måtte ställa henne inför Dig som en ärorik Kyrka,
vid vilken ingen fläck eller brist eller något annat sådant råder,
så att hon må vara helig och utan skam".
Vi bönfaller Dig om att taga detta offer.
Giv Kyrkan tro, hopp och kärlek: tro på Ditt oövervinneliga ledarskap,
hopp om att dagens svårigheter må bliva morgondagens välsignelser,
kärlek till tjänandet av människan.
Giv oss tron på att Din Kyrka ej beror av tiden, att varje ord, varje strävan,
varje tår och varje droppe blod som helgats åt Din Kyrka ej må vara förgäves.
Och om de inte leder till omedelbara resultat bland människorna,
så har de dock sin plats i den eviga världen och ett värde inför Dig, o GUD.
Amen.